take a little piece of my heart

Det här var ju mycket mer deprimerande än jag trott! Först och främst att jag har inbillat mig att jag vill vara hemma. Nej först och främst jul och att jag blir sjuk och jobbar sjuk och blir sjuk ännu mer så att jag legat hemma tillräckligt mycket för att hata att vara hemma (vilket är positivt så att jag börjar ge mig ut i verkligeheten igen).

Det jag inte hade räknat med när jag tackade nej till nyår var att jag skulle bli sjuk och uttråkad att jag inte längre vill vara hemma. Men idag lämnade jag min fästning och åt lunch med Magnus och sedan ringde jobbet och räddade min kväll. Jag måste sova. Jag börjar jobba 07.00 i morgon. Bra betalt. Inte ensam. Inte självömkande.

Gott nytt år!!


Foto: GP

Fastän jag har mycket mycket mer tid nu när det är lov känns det som att tiden inte räcker till och ändå är det inte mycket som tiden skall räcka till. Det är bara den där känslan som bekymrar mig, att stressen ännu inte har gått över även när man är ledig. Tänk om man alltid kommer vara stressad.
Vet inte riktigt vad det är som händer med mig. Vill bara låsa in mig i lägenheten och stanna här ett tag till känslan har gått över.

Vad jag försöker uttrycka när jag är så arg och bitter att jag bara blänger på folk som om hela världen vore idioter är att livet är hårt och att jag är medveten om att jag tillhör det folkslaget som inte kan hantera dåliga dagar.

Vet ni vad man får när man själv ansvarar för hushållskassan? Ballerinakex!

Det är jättejättetidigt. Och jag ska vara i skolan om 2 h på webbkonferensen. Inte det minsta orolig. Sv tal i eftermiddag, JÄTTEOROLIG!

Jag har slutat tycka om jul men snart blir det glöggfest!

Här ska ni få höra på min undanflykt för att slippa erkänna min fenomenala klantighet. Nu när årstiden har sjunkit snäppet under vad som tillfaller min smak så måste ju vantarna plockas fram. Dom där stora stickade bekväma vantarna som man tyvärr, har noll koll med. Tänk alltså stora stickade handskar i kombination med en (ny)gammal iPod. Man tappar all verklighetsuppfattning! Och mer därtill.. man tappar sitt busskort och matkort utan att varken känna eller höra det. Hur hade jag tänkt att åka in till skolan i morgon? 3 kuponger och Västtrafik vill inte ta kontanter? Och inte nog med det, LUNCH!!! Ska världens humör-beror-på-mat-beroende människa inte få skollunch? Not fair.

Under lunchen satt en tjej och klagade på allt hon kunde komma på som inte passade henne på jobbet. Och så avslutade hon med "men man ska ju vara glad för att man har jobb i dessa tider" och så lämnade hon personalmatsalen. Ett ögonblicks tystnad och så bryter det missnöjda tjattret ut på diverse språk. Hmpf. Jag vet inte vad jag ska säga om saken. Jag vill också klaga över min dag på jobbet. Just för att det känns så otroligt psykiskt påfrestande att vara den enda som vet om händelserna i mitt liv (kanske tar i en gnutta).
Söndagen är i alla fall över och det blev inga problem med veckans orosmoment numero ett. Inte än i alla fall.

Ni vill självklart veta hur det slutade för min och Idas secondhand-jakt i eftermiddag! Jag måste säga att vi lyckades rätt bra ändå, fastän att vi bara fick ett secondhand-plagg var. Men det är i alla fall ett plagg miljövänligare än de andra plaggen. Jag fick mig en svart kofta för 65 kr och ett grått linne på h&m för 44 kr (rea+clubkort). Nöjd och belåten. Ida slog på stort med stövlar och kjolar och halsduk och mössa och allt vad det var! Eftermiddagen avslutade på Frank med förträffligt gott kaffe, chaité och mackor.

Idag har jag haft två par linser på mig. Samtidigt. Voila! Där har vi orsaken till dagens huvudvärk och torrhet i ögonen.

Efter snart tolv år i skolan frågar jag mig - hur pluggar man?