take a little piece of my heart

Under lunchen satt en tjej och klagade på allt hon kunde komma på som inte passade henne på jobbet. Och så avslutade hon med "men man ska ju vara glad för att man har jobb i dessa tider" och så lämnade hon personalmatsalen. Ett ögonblicks tystnad och så bryter det missnöjda tjattret ut på diverse språk. Hmpf. Jag vet inte vad jag ska säga om saken. Jag vill också klaga över min dag på jobbet. Just för att det känns så otroligt psykiskt påfrestande att vara den enda som vet om händelserna i mitt liv (kanske tar i en gnutta).
Söndagen är i alla fall över och det blev inga problem med veckans orosmoment numero ett. Inte än i alla fall.