take a little piece of my heart

Jag har alltid längtat efter att bli stor, men när vet man om man är det? Förr brukade jag alltid tro att när man fyllt 18, tagit studenten, flyttat hemifrån, skaffat jobb och träffat en man så var man verkligen vuxen. Men det har visat sig att ålder, bostad eller arbete inte har någon djupare inverkan på livet. Det är bara några fler grejer man måste ha hand om, typ inte glömma de där jäkla räkningarna så man får påminnelseavgift på massa kroner som jag fick förra månaden (gick inte så långt som till anmärkning, missade bara det där med att det tar ett tag för banken att överföra de obetydliga beloppen), eller se till att man äter nyttig och näringsriktig mat (bullar, kakor, godis, pasta-varje-dag). Röra på fläsket är också lätt att glömma bort, tvätt och städ tar också ett antal timmar i veckan. Men det är gött. Jag trivs med mitt liv.

Sa jag det? Intervjun gick alldeles förträffligt bra. Från och med nästa helg skall jag börja städa 18 hotellrum per arbetsdag. Fanns självklart inga andra lediga tjänster än städen just nu. Men det kanske dyker upp så man får byta framöver. Jobb firades med en suverän middag; kokt potatis (som mosades med smör), stekta laxkotletter, och hör och häpna, citronklyftor! Man I'm good.

---

Shit. Fisk dålig idé. Lägenhet luktar fisk. Fisk fisk fisk.