take a little piece of my heart

okej, här kommer uppföljaren till gårdagens inlägg. nej, jag har inte kommit någonvart alls med min nya stärkta själ. jag önskar bara att det vore så lätt att ändra på saker. jag vill bli bättre på att hantera min situation. jag klarar det inte som det är nu, jag kan inte stänga av det. det är skumt hur allt kan krångla som det gör. min relation till mina föräldrar, främst pappa, min brist på ett eget hem. jag skulle behöva en eget litet universum där jag kan få vara själv och ifred. den nya familjen är en jourfamilj så det kommer alltid att finnas någon hemma. jag undrar hur länge jag kommer klara av det.

åh, jag känner mig så retlig idag. jag vill inte vara arg men det är som att jag inte kan hjälpa det. jag blir så frustrerad och irriterad på folk av den enda egoistiska anledningen att jag är avundsjuk för att alla har det så mycket bättre än mig. ja, jag vet att det inte alls är sant men jag lyckas inte låta förnuftet styra humöret. jag är övertygad om att jag egentligen borde vara ganska glad för att jag har det som jag har. det kunde ha vart värre, det vet jag ju själv, det har varit värre. folk har det värre än vad jag har, man behöver inte åka till något u-land för att hitta den personen. det räcker med att ta en promenad i kvarteret så möter jag säkert någon stackare. det jag vill ha sagt handlar inte om att jämföra mitt liv med andras, det handlar om att.. få ur mig mina känslor? släppa på trycket är nog ett bättre uttryck, jag har ingen koll alls på mina känslor.