take a little piece of my heart

det finns aldrig något vettigt att skriva om för det händer ingenting i mitt liv. så spännande var det.. where did all the days go? det känns som om jag upprepar det alla alltid tänker och säger, men varenda dag känns likadan om man blickar tillbaka över dem. jag zappade förbi tv4s morgonprogram igår och då var det någon man som citerade john lennon; "life is while you're making plans". det är nästan smärtsamt hur dum jag känner mig, som tillbringar alldeles för stor del av mitt vakna tillstånd med att vara bitter och grubblande. hur vaknar man upp ur detta ändlösa dagdrömmande? verkligheten börjar bli alltför dimmig nu.




i morgon kommer jag få ett fysikprov framför mig på bänken, och jag kommer sucka för att jag inte pluggat tillräckligt, och jag kommer vara sur för att jag blivit så skoltrött och oambitiös. det är inte jag. något gick fel någonstans, jag brukade älska skolan. och fysikprovet kommer gå medelbra och chansen att nå mvg på fysik A kommer att sväva iväg framför mig och jag kommer aldrig aldrig att få tag i det igen. det är så typiskt, jag borde skärpa mig, det är ändå ett väldigt viktigt betyg med tanke på den utbildningen jag valt att gå. jag tror inte att jag lagt ribban för högt, man klarar vad som helst om man pressar sig själv, det har funkat i alla situationer. jag har blivit för lat.