take a little piece of my heart

Jag har egentligen ingen lust att skriva något ikväll, men jag känner mig bara tvungen att ösa ur mig mitt livs besvärligheter. Socialen har börjat krångla med mig igen, det finns inget jag avskyr så mycket som socialen och alla dom kärringar till sekreterare som det finns. Som om dom någonsin gör något för att hjälpa någon. Inte mig i alla fall. Nu har de liksom försatt mig i den skitjobbiga situationen att jag skulle kunna bli utkickad från även denna fosterfamiljen, nästa gång hamnar jag väl på gatan. De (kommunen) lyckades nämligen också avsäga sig allt deras ansvar för mig innan nån ens hade fattat något, minst av allt jag. Herregud, man måste ju vara utbildad socionom för att hänga med i dom här juridiska svängarna, men icke, jag är bara en dum 16-årig brud, och när jag blir lurad är min instinkt att bli väldigt arg och försvara mig, till och med hämnas. Jag har mailat dom jävla puckona och nu jävlar ska dom få vad dom tål. Jag vet att dom har gjort fel, dom vet att dom har gjort fel, och jag ska anmäla dom.